Tomtetro och mammaro ...

Foto: EIJA DUNDER

Pasta Ryssan. OK?  = Rasta Syrran. OK? (Syrran är familjens minihund.)
Jag kommer småst, näste bara bli färreg. Kom vill kurirenduset. = Jag kommer snart, måste bara bli färdig. Kom till kurirenhuset.
Jag är stressad. Alldeles för ofta och för mycket. Mina sms blir obegripligare och obegripligare, ingen fattar något och jag har inte tid att kolla om det blev rätt ord innan jag trycker iväg mina meddelanden.
Inte lär det bli bättre när vi snart går in i den stora föräldraprövningens månad. Julmånaden. Precis när föräldramöten och kvartssamtal avlöst varandra är det dags för julfester och "hoppsan, det är vi som är klassföräldrar i år", luciafiranden och lilla julaftnar i en aldrig sinande ström.
Maken jobbar nästan bara kväll, känns det som, vilket innebär att det också är jag som ska laga middag, läsa läxor, packa gympapåsar färdigt till nästa dag och natta småttingar. Motsträviga småttingar. Det är då jag plockar fram esset ur rockärmen, Guds julgåva till stressade småbarnföräldrar: tomten!
Jag tycker att det borde vara absolut förbjudet för affärerna att börja krimskramsa redan i november. De enda som har rätt att ta fram tomtarna från loftet redan nu är vi föräldrar.
"Jaså, du vill inte äta dina makaroner? Är de äckliga också? Men du vet väl att tomten smyger runt knuten och håller koll på barnen nu? De som äter sin mat kommer att få mååånga, fina presenter när han kommer på julaftonen."
"Vaken en liten stund till? Fast klockan är åtta (och mamma skulle ge sin högra arm för att få ligga i lugn och ro och slappa i soffan med en kladdkaka alldeles, alldeles ensam)? Nämen har du glömt att tomten vill att alla duktiga barn går och lägger sig nu!"
Och barnen äter sina makaroner, ja, till och med spenaten. Och barnen lägger sig snällt i sängen.
Det är detta som är den sanna julefriden! Halleluja!
Utan mina egna slapparstunder i soffan skulle jag inte överleva denna gudsförgätna tid på året. Det skulle jag heller inte göra utan mina och småttings underbara mysstunder på morgonen, när han kommer tassande i ottan, kryper ner under täcket och vill ha en kram. Så borde alla få vakna! Att sedan småtting och jag har helt olika idéer om hur länge de där mysstunderna ska vara innan det är dags för 190 knyck igen, är en annan sak.
Som fembarnsmorsa är det en utmaning att få till de där stunderna med bara ett barn i taget. Man får ha sina knep för att stjäla till sig en förtrolig stund med tonåringen, eller ett intressant samtal om livet med åttaåringen. Jag har tränat på det under rätt många år. Hur stressig tillvaron än är så är det något jag försöker prioritera. För de är guldet i tillvaron.
Tvillingföräldern tvingas bli den där tusenkonstnären på en gång, och det är något som alla inblandade i veckans reportage har erfarenhet av. Ett sätt att vara i nuet och njuta av stunden, av ett barn i taget, är att gå på bebismassage. Vi följde med när Kåre och Kristina samt Stellan och Annette gav sina små älsklingar en mysig massagestund.
Att sol, måne och vattenhjul i massageform dessutom kan lindra magont, och att massagestunden är avstressande för både barn och förälder är såklart en toppenbonus. Massera mera!
Läs veckans familjelivsreportage på kuriren.nu.


Kommentarer
T H E R R E fotoblogg

Och jag som tycker det är så mysigt att de börjat numed julpynt!

2008-11-18 @ 09:45:21
URL: http://therre.blogg.se/
silly

oh vilket sött kines barn, ska ni adoptera henne / honom?

2008-11-18 @ 09:49:03
URL: http://sillyhilton.blogg.se/
/B

Therre: Jo, visst nu lackar det ju mot första advent. Så nu är det dags att frossa... Det är ju en barn- och förldrakrönika skriven med glimten i ögat, det är inte julpyntet som är huvudpoängen med krönikan.

:-)

/B

2008-11-18 @ 09:51:07
m a r i a k o d e n

Hallå!

mailar dig strax.....

2008-11-18 @ 19:25:30
URL: http://mariakoden.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

lyckligagatans

Träning, hem & reportage

RSS 2.0