Den 25/7 2007, strax efter 9 på morgonen, skrev jag ett kort blogginlägg:
Det var en mardröm ...
... när livet var en enda lång väntan på döden. Nu är vår väntan slut. Cancerjävulen tog min mammas liv strax efter 04.00 i natt. Jag, min syster och moster var vid hennes sida. Det är en lättnad att hon slipper plågas men det gör för jävla ont att vara föräldralös. Hjärtat värker och hela världen är grå. Solen kan lika gärna sluta skina nu.
Solen fortsatte att skina mellan de mörka molnen och regnet gav nytt liv. Så som det alltid gör. Livet förändras, men det går vidare. Själv började jag brinna lite extra för att sätta fokus på insamlingen till bröstcancerforskningen. Som journalist gör jag det bäst genom att förmedla andra kvinnors berättelser. I lördagsbilagan i dag låter jag er möta Hannamari som vid 34 års ålder, när hon var mitt uppe i en bodybuildingsatsning, hittade de där knölarna ingen vill hitta ...
Foto: privat och Eija I Petäjämaa